Ett bortglömt succégäng
En uppmärksam läsare påpekade att jag inte berört Bollnäs, och det är ju såklart bara i det avseendet de var bortglömda. Annars tror jag inte missat Bollnäs framfart i division 3 som man nu leder storstilat med sex poäng efter ett sent avgörande hemma senast mot en av förhandsfavoriterna Ytterhogdal.
Bollnäs som denna säsongen får klara sig utan sin tidigare påläggskalv Dido Hussein verkar inte lida nämnvärt även om en sådan spelare naturligtvis inte ersätts i en handvändning så har andra tagit ansvar och bland dem bär lillebror Hussein (Hamode) nu det tyngsta oket på sina axlar när det gäller målskyttet och ligger tvåa i skytteligan på fina 9 mål.
Att säga att vägen till tvåan ligger annat än vidöppen vore en lögn och jag kan omöjligt se dem tappa detta.
Bollnäs har dessutom lyckats krydda sitt lag och fortsätter förädla lokala talanger på ett sätt få lag i Hälsingland klarat av på någon högre nivå. Nästan så att bara Forsa kan segla upp som utmanare när det kommer till att lyfta fram spelare från de egna leden.
Nu har jag bara sett Bollnäs vid några få tillfällen i år men vad som imponerat på mig mest är det sättet som de spelar, underhållande, fartfyllt och flexiblet. Dessutom har Torbjörn Nilsson fått in ett spelsätt som innehåller många positionsbyten utan att det nästan någonsin uppstår några luckor defensivt utan tvingar moståndarna att anpassa sig efter dem om de vill sätta stopp för ett visst problem. Det är enormt svårt att lyckas med och det är inget snack om att tränare Nilsson ska ha enorm cred för sitt arbete i BGIF.
Nu kan bara en egen kolapps hindra Bollnäs från att vinna serien och det törs jag sätta allt jag äger och har på att det inte kommer ske.
